Naturligtvis kan jag inte låta bli att själv basunera ut vilken av dikterna jag gillar mest. Det är en av pseudonymen monvogales dikter. Det som gör dikten så fantastisk är bildspråket (som egentligen är tabu i en haiku) och slutorden som skapar en sådan oerhörd spänning och mystik.
En dikt som dessutom förtjänar ett omnämnande är pseudonymen Sapfos haiku om båten och blomman. Jag läser den som en allegori över livets resa. Den är sorglig vacker och mästerlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar