Naturligtvis kan jag inte låta bli att själv basunera ut vilken av dikterna jag gillar mest. Det är en av pseudonymen monvogales dikter. Det som gör dikten så fantastisk är bildspråket (som egentligen är tabu i en haiku) och slutorden som skapar en sådan oerhörd spänning och mystik.
En dikt som dessutom förtjänar ett omnämnande är pseudonymen Sapfos haiku om båten och blomman. Jag läser den som en allegori över livets resa. Den är sorglig vacker och mästerlig.
söndag 11 september 2011
torsdag 8 september 2011
De tre bästa dikterna (enligt er)
Ni fick i uppgift att skriva haiku till bild och ljud. De dikter ni skapade var helt sagolika. Ingen var denna andra lik och INGEN dikt var dålig. Jag är alldeles överväldigad och tänker förmodligen låta stoppa upp er och ha er på bokhyllan när kursen slutar.
Ni skulle sedan välja ut tre dikter som ni var särskild förtjusta. Eftersom ni alla hade väldigt olika favoriter var det lite svårt, men efter lite diskussion kom ni fram till följande tre.
måndag 5 september 2011
Era första dikter
Följande haikudikter skrevs direkt efter genomgången. Jag är oerhört imponerad även om flera av dem bryter mot reglerna. Det i dikterna som är mest slående är att ingen av dem innehåller de vanliga naturromantiska klyschorna. Istället har ni själva valt att göra det lite svårare för er genom att välja otypiska haiku-situationer. En av er är redan en haikumästare i mina ögon och det är författaren till den sista dikten.
Benen flyger fram Sten kastas i brunn
Träden blir till intet Eko väcker fåglar
Ett tomt skal Till liv
Snöns stilla dvala Det finns inget kvar
Kala grenar sträcker hand Allting är försvunnet
Ingen ännu den tar ett tomt rum
Vintern kall och mörk Fötter i sanden
En skog, doftande snö Snäckor i handen
Där en ensam räv Ljuder stämbanden
Månvarvs fallna löv Tre igelkottar
Berättar historier Över det våta gräset
Om kommande frost Mot säkerheten
Träden blir till intet Eko väcker fåglar
Ett tomt skal Till liv
Snöns stilla dvala Det finns inget kvar
Kala grenar sträcker hand Allting är försvunnet
Ingen ännu den tar ett tomt rum
Vintern kall och mörk Fötter i sanden
En skog, doftande snö Snäckor i handen
Där en ensam räv Ljuder stämbanden
Månvarvs fallna löv Tre igelkottar
Berättar historier Över det våta gräset
Om kommande frost Mot säkerheten
Gula löv på kinden Ett fönster öppnas
Utan tvekan ett under Men ingen vind blåser in
Vinden vänder nu Alla suckar nu
Kom smygande sömn
Sakta dragen av vindens
Tunnaste trådar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)