Prosadikter

Om jag blev överraskad av era förmågor vad gällde sonettskrivning är det intet mot vad jag upplevde efter att ha läst era prosadikter! Det var som ni själva vet en underbar mångfald av avhuggna lemmar, mörk kärlek men också en och annan extatisk lycka. Nåväl, jag vill ändå lyfta fram något av verken hur svårt det än varit att plocka fram en dikt som står ut. Dock är pseudonymen Charles alster totalt öronbedövande begåvat! Språkligt känns dikten så fantastiskt genomarbetad. Den beskriver en konkret handling, ett händelseförlopp men Charles kastar ett mystiken spindelnät över orden så att fler tolkningar än den uppenbara öppnar sig.

Nu är jag hemskt ledsen, men nu är det min röst ni hör. Känner ni en mental instabilitet inom er så låt bli att se och lyssna utan nöj er med att läsa verket, annars kan ni nog traumatiseras.

Ett tomt skal möter respirationskällan. Ett tomt skal som ropar efter mer. Efter mening. Efter 
fyllnad. Fast i ångestens besinningslösa våld. Trycks upp mot väggen, låter lidelsen segra. 
Måste ha mer. Kan inte. Kan inte andas utan. Låt sinnlighetens hand regera. Letar sig ner 
från medvetandet. Bruset tystnar bara två flämtande andhämtningar. Ge sig hän. Fyll lungor, 
låt giftet flöda. Förgifta mer, måste ha mer. Känn hur underkastelsen tränger sig in. Krökta 
bedjande fingrar över kotbron. Köttet flämtar efter mer. Despot över situationen. På väg bort, 
befrielsen närmar sig. Två utblottade skal som långsamt stänger porten till det innersta.

Charles

Sonetter

Hej! Delkursen där jag lär ut sonettskrivning brukar ofta påminna om tortyr. I år var det väldigt många som verkligen klarade att skriva sonetter. Men sonettens form, rimschema och ja ni vet..är ju inte något som ökar lusten och kreativiteten. För att klara att skriva sonetterna brukar vi vara tvungna att göra avkall på innehållet. Det blir därför lätt hjärta och smärta.


Två av er har dock skrivit sonetter som inte bara följer reglerna både för form och innehåll utan är riktigt vackra, med sammanhållet bildspråk.


För att alla skulle få njuta av dem läste jag först in dem till bildsekvenserna, men efter att ha hört min egen röst blev jag förfärad. Visserligen närmar sig halloween, men jag behöver ju inte traumatisera er för det.


Så trots att en sonett tvärtemot småbarn ska höras men inte synas så får ni dem här i textform.

Den bästa dikten (enligt mig)

Naturligtvis kan jag inte låta bli att själv basunera ut vilken av dikterna jag gillar mest. Det är en av pseudonymen monvogales dikter. Det som gör dikten så fantastisk är bildspråket (som egentligen är tabu i en haiku) och slutorden som skapar en sådan oerhörd spänning och mystik.

En dikt som dessutom förtjänar ett omnämnande är pseudonymen Sapfos haiku om båten och blomman. Jag läser den som en allegori över livets resa. Den är sorglig vacker och mästerlig.

De tre bästa dikterna (enligt er)

Ni fick i uppgift att skriva haiku till bild och ljud. De dikter ni skapade var helt sagolika. Ingen var denna andra lik och INGEN dikt var dålig. Jag är alldeles överväldigad och tänker förmodligen låta stoppa upp er och ha er på bokhyllan när kursen slutar. 

Ni skulle sedan välja ut tre dikter som ni var särskild förtjusta. Eftersom ni alla hade väldigt olika favoriter var det lite svårt, men efter lite diskussion kom ni fram till följande tre. 

 

 

 

Era första dikter

Följande haikudikter skrevs direkt efter genomgången. Jag är oerhört imponerad även om flera av dem bryter mot reglerna. Det i dikterna som är mest slående är att ingen av dem innehåller de vanliga naturromantiska klyschorna. Istället har ni själva valt att göra det lite svårare för er genom att välja otypiska haiku-situationer. En av er är redan en haikumästare i mina ögon och det är författaren till den sista dikten.

Benen flyger fram                      Sten kastas i brunn 
Träden blir till intet                    Eko väcker fåglar 
Ett tomt skal                               Till liv

Snöns stilla dvala                        Det finns inget kvar 
Kala grenar sträcker hand        Allting är försvunnet 
Ingen ännu den tar                     ett tomt rum


Vintern kall och mörk                Fötter i sanden
En skog, doftande snö                Snäckor i handen
Där en ensam räv                       Ljuder stämbanden

Månvarvs fallna löv                   Tre igelkottar
Berättar historier                       Över det våta gräset
Om kommande frost                  Mot säkerheten

Gula löv på kinden                     Ett fönster öppnas
Utan tvekan ett under                Men ingen vind blåser in
Vinden vänder nu                       Alla suckar nu


Kom smygande sömn
Sakta dragen av vindens
Tunnaste trådar